Hej all fina! Hoppas ni har firat in det nya aret gallande basta metod! Sjalv inneha sjalv varit i fjallstugor med radioskugga sa det blev en valbehovlig internetpaus. Innan sjalv visar er bilder fran mina fjallaventyr sa tankte jag ge besked pa en kommentar sjalv fick som lyder sa har:
“Jag tycker ocksa det ar otroligt natt att lasa ifall foralskelser och karlek! Men jag har dock stadse undrat hur det gar till nar man traffar nya partners sa snabbt efter ett uppbrott, alldenstund jag sjalv aldrig precis har lyckats med det. Brukar vanligtvis ga runt och vara ledsen och uppriven ett mycket bra tag. Formodar att vissa bara inneha tur helt spartanskt!”
Vet du? Jag har samt stadse undrat over det har… inneha gatt omkring med hjartesorg atskilliga ganger och ej forstatt mig kungen folk som kan ga fran en karlek till en annan. Det tar ju epok att slask! Det tar epok att finn retur till sig sjalv! Tid att toras forlita pa nagot igen… Och jag har alltid tankt att det ar sa centralt att ta den dar tiden efter en relation. Men emellanat blir det ej precis som en tankt sig, alltemellanat blir det inte efter ens udda regelbok.
Darmed ej sagt att det varenda latt
Sjalv kan ju inte tala forut alla, men i karna fall sa hade sjalv bearbetat uppsyn forutvarande relation grymt lange. Den hade varit himla kravande under en lang tid och inom mig hade jag gjort slut berömda kvinnor med blont hår flertal ganger ifall, men stadse hittat en skal till att inte foreta det pa ratt. Hittat orsaker till att slass en aning till, ge det nagra chanser till. Att kranka nagon ar det svaraste som finns, att bli solo ar marigt, speciellt nar det aven fortsattningsvis finns prylar som ar fina med relationen. I min senaste relation varenda sjalv raddhagad, vilket gjorde att sjalv drog ut gallande det himla lange. Men detta gjorde att sjalv var grymt klar med relationen nar den gott tog slut.
Tiden enar man blir sin udda upprepa
Nar jag tankte ovanfor varat uppbrott sa tankte jag att sjalv skulle besta singel lange, som sjalv alltid tanker ar det basta nar man utfor slut. Men den arme gangen blev det ej som sjalv tankte. Pro sjalv gick pa en hogtid. Borjade prata med en person och helt tvart varenda det som ifall allt foll gallande plats. Det kandes som om sjalv hade kant honom hela mitt liv, som att han var svaret pa alla fragor sjalv stallt mej i genom aren. Och det fanns ej nagon nodbroms att dra para i. sjalv hade blivit helt och hallet head over heels dodsforalskad spann forsta ogonkastet, och alla stadgar man bor halla sig till var som bortblasta.
Sjalv madde grymt daligt ovanfor att det gick sa flinkt med avsikt gallande att jag sarade annu djupare kungen det sattet. Sa i en perfekt varld hade det varit bra med lite tid emellan, men det enda man ej kan ordna ovanfor ar kanslor. Man sarar, och man blir sarad, sa obarmhartigt ar livet stundom. Uppsyn storsta trost ar att sjalv antagande att det finns nagon fras, och att jag antagande att det blir bra forut alla i slutandan. Stundom tar det tid och ensamhetskanslan ar overvaldigande. Ibland gar det fort, och nog utfor det vark for nagon annan enar. Sa sjalv vet inte ifall det handlar om svang, ifall man traffar nagon hejdlost fort, det handlar formodligen ifall vart man ar i livet. I karna fall varje jag grymt redo (tillika om det utat sett sag annorlunda ut). Vi lever vara liv for forsta gangen (vad jag vet) och vi lar sa lange vi lever. Nar det kommer till karlek ar det omojligt att aldrig foreta fel, att alltid vara alla till lags, aven om man beredvilligt onskar sa. Det enda vi i sjalva verket kan lyssna pa nar det kommer till kanslor ar oss sjalva. Pa nagot forstandig antagande sjalv det blir bra da, tillika ifall vagen dit kan plocka en hel segment omvagar.